10 min barndom

jag började skriva lite på det här temat förut, men det tog stopp. det blir för idylliskt och därmed ointressant att läsa om. jag har alltid haft det så bra! ett bra hem, en trygg familj, föräldrar som alltid sagt att jag duger som jag är, aldrig behövt vara ensam, fått saker som jag har önskat. när jag tänker tillbaka på min barndom är den väldigt fin. vi bodde precis vid havet, i ett fiskeläge som heter skatan, söder om sundsvall. jag metade, badade, plockade smultron, cyklade, åkte skridskor, plockade blommor och byggde kojor. precis som det ska vara.

det har inte funnits några stora problem helt enkelt. även om jag var tyst och lite tillbakadragen när jag var liten, fanns det alltid någon slags självkänsla och trygghet i mig själv som gjorde att jag inte tog åt mig av onödiga kommentarer och att jag gick min egen väg.

jag tror att jag var ganska snäll mot andra barn, kanske för att jag var lite blyg. jag blev heller aldrig någon uppkäftig tonåring senare, jag tror att jag aldrig hade någon anledning. hur ens barndom blir handlar nog mycket om slumpen. vilka vänner man får och om ens familjs värderingar, framför allt. jag är tacksam!



Kommentarer
Postat av: julia

åh så fint!

2011-01-13 @ 21:29:05
URL: http://stylebyjulia.blogg.se/
Postat av: säm

med en massiv lillebror löser sig allt!

2011-01-13 @ 21:41:37
URL: http://sammensam.blogspot.com/
Postat av: Meg

åh vad gulligt :)

2011-01-14 @ 13:12:16
URL: http://megs.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0